Behövs tillstånd för en vindkraftsanläggning i havet? Ja, och det behövs i själva verket tillstånd från flera håll men det är viktigt att skilja mellan vad som gäller på svenskt territorialvatten (12 nautiska mil från kusten eller 22,2 km) och vad som gäller i Sveriges ekonomiska zon därutanför. Den ekonomiska zonen kan vara upp till 200 nautiska mil men aldrig längre än halvvägs till närmaste grannland. I Kattegatt går gränslinjen mot Danmark 35 - 40 km från den svensk kusten. Anläggningar i svenskt kustvatten - innanför territorialgränsen eller nationsgränsen som den också kallas - prövas av kommunen enligt Plan- och Byggnadslagen (PBL) och av miljödomstolen enligt Miljöbalken. Härutöver omfattar tillståndsprocessen ett antal deltillstånd från Kammarkollegiet, Försvarsmakten, Luftfartsstyrelsen m.fl. Prövningen i kommunen enligt PBL sker parallellt med och oberoende av prövningen i miljödomstolen. I båda fallen sker en miljöprövning.   Enligt Miljöbalken 11 kap 6 § får vattenverksamhet (dit räknas vinkraftsanäggningar till havs) bedrivas endast om dess fördelar från allmän och enskild synpunkt överväger kostnaderna samt skadorna och olägenheterna av den. Ansökningen av Göteborgs Energi 2002 ”om tillstånd att anlägga och driva gruppstation för vindkraft i havet på Fladen”  avstyrktes av Miljödomstolen på grund av att ”bolaget inte (hade) visat att projektet totalt sett för med sig övervägande nytta ”. Anläggningar i Sveriges ekonomiska zon prövas av regeringen. PBL är inte tillämplig, Miljöbalken bara delvis. Det viktiga lagrummet 11:6 gäller t.ex. inte. Sökanden behöver inte visa att nyttan av anläggningen överstiger kostnaderna för den och skadorna av den.